9/11 är, för de flesta med normal begåvning och psykisk hälsa, som minst befläckad med massvis av mörkningar från officiellt håll..
Men även de sk "London-Bombings" 7/7 2005 innehåller en massa minst sagt knepiga sammanträffanden och extrema slumptillfällen..
Nedan, filmen "7/7 Ripple Effect":
Det som ständigt förvånar mig är hur makthavarna står ut med att vara sådana fega och ryggradslösa kräk som de är. De ställer sig aldrig upp och säger; "ja, jag vill ha makt och kontroll, det är min högsta önskan att folket underkastar sig mina direktiv". De tycks aldrig vilja gå ut på slagfältet, med sitt emblem fladdrande i vinden, tydligt för alla att se. Istället är det detta eviga "krypskytte" och dolda agendor, aldrig någon som vågar stå för något.
SvaraRaderaKanske är det sant som det sägs; makthavarna i toppen har inget samvete, därför skäms de inte heller för sin bottenlösa feghet. Vad får de då ut av sitt lismande, sitt slingrande och krälande i falskhetens gyttja? Kanske tror de sig bli belönade för sina "tjänster" när fienden (folket) har besegrats. Vilken besvikelse för dem; djävulen själv, i toppen av ondskans hierarki, är sig själv närmast och erbjuder inga beständiga favörer åt någon!