Inhumana myndigheter!

Gissa om jag är fruktansvärt less på våra myndigheter...
Gång på gång på gång kör man huvudet i väggen när man vill att saker och ting skall skötas snabbt, smidigt men framförallt för barnens bästa.

Nu är det CSN som är de extrema denna gången.
Dottern (16 år) har flyttat hem till mig nu, efter att hennes mor för 2,5 år sedan mer eller mindre stack med henne och sonen och bosatte sig hundra mil bort. Sonen bor sedan ett år tillbaka redan hos mig.
Mamman, som enligt min mening inte är alls frisk i knoppen, tog sitt pick och pack och flyttade tillbaka till Karlstad i Februari, och lämnade dottern mer eller mindre vind för våg.
Mamman ansåg att dottern hade det bra, eftersom hon bodde i ett fosterhem.
Att hon bodde där hade sin grund i att mamman inte alls klarade av att vara just mamma...

Dottern har ett studiebidrag i sitt namn som utbetalas till mamman, eftersom det var mamman som var mottagaren av barnbidraget. Då går det automatiskt till mamman, enligt CSN.
Dessa pengar lovade hon på ett möte med flera vittnen att hon skulle föra över direkt till dottern, eftersom dottern har en häst som kostar en del pengar.
Hästen är hennes allt, och det är ett intresse som även innebär tävlingar och hon vill ha ett framtida yrke med något som har med hästar att göra. Därmed är alternativet att sälja hästen uteslutet i min värld iaf. Skulle jag förstöra ännu fler drömmar för henne? Näpp..
Ekomonin går ihop med just detta studiebidrag...

Fast varför ska det vara enkelt..
Mamman har sedan Januari fört över bidraget en enda gång. Resterande 6200:- har hon behållt själv. Kom ihåg, hon har inte en enda krona i utgifter för dottern, inte ens ännu ett underhåll..
Mamman har inte svarat på ett enda samtal, mejl eller sms från de inom de sociala myndigheterna i kommunen där dottern bodde, inte heller svarar hon på mina påringningar, sms eller brev.
Dottern var till henne i veckan för att "prata allvar" med henne, men fick bara till svar att mamman skulle ringa och anmäla sin egen dotter för hemfridsbrott (friskt beteende?)...
Dock kom det senare på kvällen ett sms till dottern från mamman att hon skulle få pengarna nästa dag. Denna nästa dag var i onsdags, och inga pengar har kommit ännu...

Å så var det CSN...
De har fått hela storyn berättad för sig, men kan inget göra säger dom.
Deras nya och tuffare regler säger att det finns två möjligheter:
1. Mamman och jag är överens att jag ska ha det utbetalat till mig.
Hmm, det gick visst inte så bra...
2. Jag/vi kan bevisa att hon använder pengarna för missbruk (alkohol, narkotika osv).
Nope, kan vi inte. Om vi är ärliga...

That´s it...!
Att inte ett öre av pengarna går till den i vars namn de kommer i har ingen som helst betydelse enligt dom.
Det märkliga är ändock att de (CSN) på sin egen hemsida skriver:
"Studiebidraget är 1 050 kronor i månaden. Du får studiebidraget från och med kvartalet efter att du har fyllt 16 år, till och med vårterminen det år du fyller 20. För att få studiebidraget måste du studera på gymnasiet, komvux eller folkhögskola. Du måste även studera på heltid."
Jag har valt att göra lite fetare text på orden som har stor betydelse...
Det är den studerandes pengar, men det krävs inte att det är den studerande som får ta del av de pengar som samhället sagt att den studerande skall ha?
Vrickade regler, minst sagt.

Så nu sitter man i skiten, igen.
Förra gången var det Försäkringskassans idiotiska regler som ställde till det enormt, och kommer troligen göra så igen när jag önskar ha ett underhåll för dottern från mamman..
Där är det så att den som ska betala inte behöver betala så länge som ärendet är öppet sas, innan beslut är definitivt taget.
Detta innebär att mamman, som det är i detta fallet, kan förhala handläggningen i flera månader och på så vis undvika att betala 1273:- varje månad.
Att det är barnen som blir drabbade, ja det skiter de högaktningsfullt i.
Varför inte ha ett "tillfälligt underhåll" i väntan på att beslutet är fattat, så att barnen inte behöver drabbas i alla fall? Skulle beslutet bli annat, ja då är det ju i så fall jag som måste betala tillbaka, men hellre det än att tvingas vänta på att byråkratiska kvarnar och egoistiska föredettingar förhalat och krånglat färdigt...
Sjukt...

Gällande när sonen flyttade så var det faktiskt ännu värre.
Innan han flyttade betalade jag underhåll till mamman. När han flyttade, vilket skedde snabbt från beslut till handling eftersom han psykiskt mobbad och bokstavligen utelåst av sin mor så blev inte detta med ändrad folkbokföring gjort innan.
Mamman lyckades här med konststycket att förhala det hela i nästan fyra månader, där jag under tiden var tvungen att betala underhållet till mamman!
Att grabben gick i skola 100 mil bort från mamman hade inte med saken att göra, och det räknades inte att både rektor och lärare kunde intyga detta.
Där blev det alltså så att samtidigt som grabben bodde hos mig på heltid, så skulle jag betala ett underhåll till mamman och hon skulle inte betala något till mig.
Snacka om dubbel förlust, ett minus på över 2500:- i månaden.
Att jag skulle få tillbaka det jag betalat när beslutet var fattat hjälpte ju inte då liksom.

Nu släpar ju även Skatteverket benen efter sig, då de inte har fört in dotterns folkbokföring i rullorna ännu. Semester anges som orsak...
Innan det är gjort så kan jag egentligen inte göra ett förbannade dugg, eftersom alla instanser i myndighetsträsket går efter just detta.
Det är en jäkla tur att hon är över 16 år, för då sas godkänner hon själv sin egen adressändring. Annars måste jag ta det med mamman också, vilket bara ger henne en möjlighet att förhala alla beslut i några månader..

Man undrar verkligen om detta fina prat om Barnkonventionen bara är just snack.
Konventionens tredje artikel, Barnets Bästa:
"1. Vid alla åtgärder som rör barn, vare sig de vidtas av offentliga eller privata sociala välfärdsinstitutioner, domstolar, administrativa myndigheter eller lagstiftande organ, skall barnets bästa komma i främsta rummet.

2. Konventionsstaterna åtar sig att tillförsäkra barnet sådant skydd och sådan omvårdnad som behövs för dess välfärd, med hänsyn tagen till de rättigheter och skyldigheter som tillkommer dess föräldrar, vårdnadshavare eller andra personer som har lagligt ansvar för barnet, och skall för detta ändamål vidta alla lämpliga lagstiftnings- och administrativa åtgärder. "
Man behöver inte vara kärnfysiker eller så för att inse att Sverige mestadels fullständigt struntar i detta, trots att Sverige var ett av de första länderna att gå med.

Det är ett svårt liv att vara förälder..
Det är ibland ett rent helvete att vara just pappa..
Men det måste vara rent outhärdligt att vara barn i dagens Sverige.

/HCA