Fick ett samtal nyss...
Det var rektorn på min dotters skola.
Han ville berätta att hon har stora problem med mycket frånvaro, de har haft flera EVK-samtal (han räknade upp 5 st tror jag, sedan augusti), skolan har anmält till socialtjänsten i mars att de misstänker att hon har stora problem hemma (socialtjänstlagen p 14 tror jag han sa) och de har haft flera möten tillsammans med kurator och läkare.
Hon kommer inte att få betyg så hon kan söka till gymnasiet, pga den mycket höga frånvaron.
Krav skolan haft om att sjukintyg ska finnas för varje tillfälle har inte öht följts...
De pappaer jag skulle få om allt, kommer bli "ett mycket tjockt kuvert".
Han var mycket ursäktande att de inte tidigare hade tagit kontakt med mig, men de visste inte egentligen om mig förrän idag sa han, då skolan via Skatteverket nosade reda på vem som är fadern!
Detta misstänkte jag i ett inlägg om detta jag skrev 19/3:
"Min egen teori är att mamman lyckats att lura/manipulera samtliga inblandade att tro att jag inte finns. Hon kan ha sagt att hon har ensam vårdnad, vilket är totalt osant."
Fan...
Helvete...
Det är ju helt jävla sjukt. En skola som delvis, enligt dom själva, gjort enligt reglerna missar att kolla i ett tidigt skede om det finns en pappa som bör informeras och därmed kunna hjälpa sin dotter...
En socialtjänst som gör exakt samma misstag, och dessutom inte hört av sig på något vis sedan 19/3 då jag gjorde en formell anmälan!! Varje gång jag ringt socialkärringen, så har hon varit ute eller upptagen. Nu när jag ringde idag, så har hon semester....
Mitt i detta sitter min 15-åriga dotter med uppenbara och akuta problem med en mor som uppenbarligen skiter i precis allt, utan står istället bredvid och ser sin dotter må hur illa som helst....
Mamman tar ingen kontakt alls med mig vad det gäller barnen, förutom när det gäller tre-fyra vistelser/år, och när jag pratar med henne och frågar ut henne så blir det bara ett "klick" i luren tillbaka till slut...
Dessutom så har jag en son hos henne som riskerar samma öde om det vill sig riktigt illa...
Vad är mina gjorda fel i det hela då...
Kunde jag gjort något annorlunda? Ja, kanske...
Hade jag dragit detta till rätten innan flytten, så hade jag haft som mest 10% möjlighet att få "rätt". Möjligen skulle jag tagit kontakt med skola och socialen där de bor i ett tidigare skede. Men, jag var dum och naiv och trodde att "naturligtvis kontaktar de mig om det är problem...".
Så var ju uppenbarligen inte fallet.
Självklart ska jag verka för att det blir bästa möjliga lösningen för min dotter, men det är omöjligt med henne då boende hos sin mor och hon vägrar troligen vilt att bo hos mig eftersom skriver till mig att "du bara bråkar med oss, låt mig vara!".
Vad är kvar då? Ska hon bli ett fosterbarn?
Vilket jävla läge..... Hur jag än kommer göra så kommer det bli ett djävulskt liv, på många håll.
Ett är säkert iaf, och det är att de skyldiga inom minst fyra olika myndigheter i två kommuner kommer få det hett omkring sig så småningom....
Usch, fy fanken.... Man blir riktigt, riktigt illa berörd. Inte mycket man kan säga kanske förutom ett "hang in there", och en förhoppning om att det ordnar sig på bästa sätt för de dina...
SvaraRaderaAtt detta kan ske i ett "civiliserat" och "jämställt" samhälle är inget mindre än en katastrof.
Ibland anklagar man sig själv när man kanske inte borde. Och ibland rannsakar man INTE sig själv när det kan ha funnits skäl att göra det. Vad är rätt och fel, det är inte alltid så lätt att veta. Det sägs att man har något att lära av alla situationer, det kan dock vara lätt att säga när man står där, mitt upp i smeten.
SvaraRaderaHär är något jag försöker fråga mig själv när det hettar till; är detta min strid eller är det någon annans?
Magne: Har jag lärt mig något under de senaste åren, så är det att jämställt funkar bara enkelriktat.
SvaraRaderaDå är det inte heller speciellt civilserat.
Det måste ordna sig, och jag kommer att röra om tills det är så bra det kan bli.
Joakim: Mmm. Gissa om jag ställt mig de frågorna. Många gånger.
Naturligtvis så har jag brister, men när det gäller just barnen så har det varit en kamp där jag stått ensam mot resten. Bokstavligen och bildligt.
Tom statistiken visar att jag har rätt, och en massa andra berättelser från verkliga livet..
Priset har varit högt.
Det som det dock medför är att jag nu inte har något kvar att förlora i denna strid som definitivt är min för mina barns skull.
Samhället har ju fallerat totalt, och jag var ju som sagt dum som trodde att hjälpen skulle komma därifrån...
I så fall, HCA: "Döda därför med vishetens svärd det tvivel som fötts ur okunnighet och som ligger i ditt hjärta. Var ett i självharmoni, i yoga, och stig upp store krigare, stig upp."
SvaraRaderaUr Bhagavadgita
Ja,vad ska man säga det är för jävligt.
SvaraRaderaMan kan ju tänka sig vad som skulle hänt om det var en man som hade vårdnaden och som inte skulle meddelat mamman när det var problem ....
Joakim: Jag är osäker på hur du ser på denna typen av "ärende"...
SvaraRaderaKänslan är att du anser att jag ska låta det vara, inte bry mig, inte bråka..
Stämmer det?
Eller så är jag bara för trött för att fatta..:/
Stan: Jadu, i ett sådant läge skulle det vara full rulle inom socialen.
För det första så skulle de inte missa att kolla om det fanns en mor med i bilden. Att som nu är fallet, bara anta att mamman har ensam vårdnad, skulle inte falla dom in öht...
det är ju så, att jag och mamman HAR gemensam vårdnad. Det gör det ännu jävligare.
Hade hon varit ensam vårdnadshavare, så hade det varit illa men mer förståeligt hur myndigheterna agerar (eller icke-agerar..).
På måndag kommer den digra luntan från skolan. Det blir att sätta sig in i allt från början.
Nu har tydligen dottern, enligt rykten, blivit ordinerad ångest- och depressionsdämpande medicin också.
.....men ingen har kontaktat mig om det heller....
Hejja grabbar - ja vill bara säga att ja står helt på Er sida. Mammor verkar vara de sämsta vårdarna i vårt samhälle. Ja har träffat mång killar i Er situation. Alla lika gråtfärdiga för dom får inte ens chansen att göra något för sina barn för mamman har företräde oavsett hur inkompetent hon är.
SvaraRaderaJa e mamma o kvinna - men ja e INTE feminist o ingår inte i ett Fittstim.
Det är meningen att vi ska var olika men att vi TILSAMMANS ska lösa de problem som kan uppstå i en familj oavsett om föräldrarna lever ihop eller inte. Det är vår framtid det gäller....
Spider...:
SvaraRaderaTack! Håller med om det du skriver.
Samtliga jag pratar med själv har egna erfarenheter, eller känner ngn nära som är/varit i samma sits.
Det är ett stort problem, som aldrig får utrymme i media. Senaste är ju greven som sköts i Gamla Stan, där det är mkt troligt att det är hans f.d. som ligger bakom. Han fick dock vårdnaden om barnen, men det kan ju bero på att han har slantarna att hosta upp för en bra advokat. Sen hade han dokumenterat allt.
Men i regel så har inte en vanlig farsa pengarna, och dokumenterar inte allt...
Står ord mot ord så vinner mamman, jämt.
I mina ögon är detta ett stort problem, där de verkliga förlorarna är barnen...
Men när hör man om detta stora systemfel i media?
Nu får man istället lära sig att män är bara en samling galna mördare, våldtäktsmän och pedofiler. Det verkar snart vara en allmän uppfattning att schyssta å bra män är en lite minoritet.
Å det har jag svårt att tro på...