För snart 11 år sen gick jag igenom en skilsmässa.
Uppslitande, men samtidigt oerhört befriande. Uppslitande för de två barnen som då var 1 och 5 år, men mycket befriande för mig.
De sex tidigare åren med barnen mor hade varit...ja, närapå ett helvete.
Hur det yngsta kom till är en gåta, men det hände väl vid en av dessa ljusa stunder som uppenbarar sig även i de mörkaste tider.
Vill du läsa bakgrunden, så gör det i nummerordning:
[1] [2] [3] [4] [5] [6] [7] [8]
Orkar du inte läsa alla de inläggen (eller kanske inte vill), så ger jag en snabb bakgrund till det jag vill få fram med just detta inlägget;
Det är snart ett år sedan min f.d. tog barnen och flyttade nästan 100 mil bort, från att ha bott närmare än en mil från mig tidigare. Hon gick emot alla regler som finns, inklusive de moraliska och moderliga.
Kommunens socialassistenter (familjerådgivare bl.a.), som jag antog skulle kunna hjälpa till vid fall där vi som föräldrar inte alls kommer överens, gjorde sitt absoluta minimum för att se till att det blev rätt skött.
Skatteverket gick även de emot vad jag sa, när de mot min vilja bokförde barnen hos mamman på den nya adressen....
En av mammans största argument för att flytta, var att dottern inte mådde bra på nuvarande skolan. Det och att hon hade fått ett jobb.
Det var mycket komprimerat bakgrunden.
Nu till hur det är nu...
Under hela tiden som de bott 100 mil bort, så har mamman två gånger ringt mig för att berätta hur det går i skolan, om barnen trivs, hur det är med kompisar osv. Båda dessa samtalen skedde inom en månad efter flytten.
Sedan dess är det tystnad....
När jag pratar med barnen, så är allt bra. Det brukar vara det, eftersom barn i allmänhet gärna håller tyst om skolk, bråk och såna saker. Inte heller hör det till vanligheterna att en dotter glatt berättar att hon röker, eller att hon är mycket ombytlig vad det gäller pojkvänner.
De tenderar att helst inte vilja prata om sånt liksom, vilket jag antar att vi alla känner igen oss i.
I detta läget så är det naturligtvis mammans uppgift att hålla mig informerad om barnens situation, vare sig den är bra eller dålig. Det har hon ju då inte gjort på snart ett år....
När vår relation är så dålig, så är jag väldigt beroende av att det sociala skyddsnätet inom skola, kommun och vården fungerar.
Indikationer om att något inte är bra, MÅSTE komma fram till mig från någon av alla de kanaler som finns, oavsett hur långt det är mellan mig och barnen.
Man borde kanske lära sig någongång, att inte lita på att saker är som de ska vara.
Särskilt självkritisk är jag, då jag genom flera olika käftsmällar fått det bevisat att samhället sällan gör det de säger att det ska göra....
Barnen har ju sagt att det är bra, mamman har inte larmat och samhället är tyst...
Finns det något att oroa sig för då?
Ja. Tyvärr är det alldeles för mycket också....
När min son blev övertalad och mutad av sin mamma att flytta till henne igen, så stängde jag in mig en tid efter det.
Återigen hade mamman lyckats förstöra något som var på väg att bli riktigt bra.
Men, sedan en tid tillbaka så har jag börjat luska mera hur det egentligen står till med barnen, framförallt dottern.
Det jag funnit är skrämmande för mig som pappa att få reda på....
Via en av alla sajter som finns, samt via rykten, så har jag om/av min dotter fått reda på att:
- hon har/har haft självmordstankar.
- flera befarar att hon har ätstörningar.
- hon ofta festar/är full.
- hon röker.
- många olika pojkvänner under kort tid passerar revy.
- det är stora problem med skolan/andra elever.
- det är väldigt mycket sjukfrånvaro.
- lärarna säger sig vara oroliga för henne.
- och, vad jag misstänker, så är hon med barn/genomgått abort.
Detta är alltså saker som jag genom nätet och rykten från andra luskat fram!
Bedrövad, förbannad och ledsen så ringer jag till de sociala mynigheterna i deras kommun, för detta måste jag få reda på om det ligger någon sanning i.
Sagt å gjort.
När jag till slut får tag på rätt kvinna inom det sociala, så berättar hon att de redan varit i kontakt med dottern och mamman! Detta då både skolan larmat dom pga bl.a. den höga frånvaron, men även eftersom mamman tagit en aktiv kontakt med dom.
Inte bara det, de har varit i kontakt med BUP också!!
Men, inte en enda av alla dessa instanser har tagit en enda jävla kontakt med mig!
Människan jag pratade med ursäktade sig, och sa att det hade hon glömt/missat/inte haft tid (hon ändrade sig om orsaken några gånger) att kontakta mig.
Då ska man veta att ett första MÖTE med dottern var i januari i år....
Skolan har uppmärksammat detta långt tidigare, redan i höstas....
BUP har träffat dottern i februari.....
Men ingen, inte en enda en, har kommit på att de kanske ska kontakta pappan som bor 100 mil bort???
Gissa om jag var, och är, förbannad...
Min egen teori är att mamman lyckats att lura/manipulera samtliga inblandade att tro att jag inte finns. Hon kan ha sagt att hon har ensam vårdnad, vilket är totalt osant.
Oavsett om de låtit sig luras eller ej, så kommer jag att jaga skiten ur alla ansvariga och verkligen se till att de ställs till svars för sin inkompetens och alla fel de gjort!
Först så gäller det dock att säkerställa så barnen mår bättre....
Fy fan. För jävligt rent ut sagt. På dem bara och ge dem. Men med den prioritering du redan angivit såklart.
SvaraRaderaYes, se till barnen först. Men sen: Ge dig inte vad beträffar detta! Det är ju helt skandalöst, både med tanke på barnen och dig.
SvaraRaderaSom jag kanske nämnt tidigare, så har jag sett hur pappor kan behandlas dåligt av sociala myndigheter... Och barnen löper en stor risk att förlora något som är av oerhörd vikt - dvs en förälder.
Men i det här fallet så finns ju lite "hard evidence" så att säga, så det kanske går att komma nån vart. Kämpa på.
Thomas: Lita på det. Blivit socialt misshandlad av myndigheter nog länge nu....
SvaraRaderaMagne: Kommer inte ge mig. Vet ju att mamman kommer att göra sitt yttersta för att påverka relationen mellan mig och barnen. 38 minuter efter att jag pratat med socialen där, så la dottern ut en mycket arg text på nätet om att jag "blandar mig i". Att informationen hon fått från sin mor var kraftigt vinklad, kunde man enkelt läsa ut....
Nu är en utredning igång gällande både skola, socialen, BUP OCH barnens mor. Det kommer troligen innebära att sonen inte kommer till mig under påsk pga mammans inverkan, men den smällen måste jag ta i detta läget.
Inväntar information från de jag pratat med.
Tålmodig som jag är, så ger jag dom tills på måndag på sig att komma med förklaringar (kontaktade dom i onsdags).
Efter det kommer det bli svettigt för många inblandade där..
Jag kommer även att göra tillvaron jäkligt obekväm för de nötter i min egen kommun som har sin del i att det blivit som det blivit.
Tålmodig är jag bara till en viss gräns.
Att dotra blir arg över att du blandar dig i - ta det inte för allvarligt. Det är inte alltid tonåringar vet vad som är bra för dem, menar jag. Och det är långt ifrån alltid de är medvetna om när de behöver en hjälpande hand.
SvaraRaderaHemsk situation du har, en annan blir ju galen av att inte få tag på folk på skolans expedition...
Jag hoppas verkligen du lyckas utkräva en någorlunda hygglig mängd ansvar för detta. Det är många pappor, och många herrans barn, som farit illa i liknande situaioner.
Magne: Man har ju varit tonåring själv, och jag kommer ihåg hur egosistisk man var. Man var ju oövervinnlig dessutom. Så att hon reagerar, det tar jag inte så stor vikt på i nuläget. Dock så blir det svårare och svårare att komma från det ju längre tid det tar innan det bryts. Å bryter gör inte hennes mor tyvärr.
SvaraRaderaJo, jag har märkt att det ä många pappor som blivit behandlade som skit. Kan även förstå alla de som inte har orken att fortsätta kriga mot alla, för det tar en jäkla massa energi.
Jag är ju lite knepig, så jag tar energi ur det istället för tvärtom.
Jag gillar att bråka med flata, inkompetenta och likgiltiga myndigheter i mindre viktiga ärenden, troligen det som ger energi här med.
Dock lite viktigare saker som står på spel nu, än att man bråkar om skatteregler eller en vattenräkning.
Blir det tvärnit hos skola, kommun och BUP, så blir det media. De lokala medierna älskar sådana här "skandaler", och jag har material så det borde få en lokal reporter att bli riktigt varm i kroppen..
Känner med dig och har liknande erfarenheter.
SvaraRaderaNu har vi ju inte mammans version men visst är det så att socialförvaltningen oftast överraskar med att stå på mammans sida ÄVEN om hon inte följt det formella och det informella regelverket.
Fy fan när folk med befogenhet och makt över andra männsikors liv skiter i sitt ansvar!
SvaraRaderaJag hoppas verkligen att det snarast löser sej och att du och barnen får träffas snart. Låter som din dotter verkligen behöver en stabil förälder i den situation hon befinner sej i.
Lycka till och kämpa på!
Allt gott,
Rödpillrets syster
Tack Merith.
SvaraRaderaGrabben har varit hos mig över påsken, och det fungerar mkt bra. Jag märker att han trivs, och han pratar om att flytta till mig igen. Känns såklart mycket bra, men vet även att han i det läget skulle bli utsatt för påtryckningar igen från sin mor, så jag dämpar honom än så länge. Vill inte att han ska få samma helvete han hade sist, där han till slut kapitulerade för henne och hennes mutor.
Nu får jag ta det en annan väg sas, och det kan mycket väl innebära att dottern blir placerad någon annan stans än hos mig eller modern. Fast det krävs kanske mycket, och definitivt kompetent folk som utreder saken.
Jag har till dags dato inte hört ett ljud från Soc där de bor, men det har ju bara gått en månad sedan jag var i kontakt med dom..:/
Skönt med sonen! Hoppas hans önskan att bo hos dej hörsammas.
SvaraRaderaEn månad?! Vad f-n får de betalt för? Är inte sådana här fall AKUTA? Hoppas i alla fall att hon får samma önskan som sonen. Och adekvat stöd såklart.
Kämpa kämpa kämpa!