Fy f-n vad det är ledsamt att vara snörvlig, febrig å allmänt hängig..:(
Nu är detta inte ett nu-ska-alla-tycka-synd-om-HCA-inlägg (även om det är rejält synd om mig iofs...), utan mer en egen reflektion.
Tills för någon månad sedan var jag riktigt duktig på att följa LCHF, men slaveriet (aka arbetet/jobbet) samt lite väl mycket turbulens i den privata sfären gjorde att jag började slarva mer och mer..
Lite godis..en öl..å så lite chips..en näve ostbågar...smaka på pasta igen...några färskpotatisar..
Jahapp, då var man så småningom nere och fuskade för mycket i kolhydratträsket.
Kvittot på min dumdristiga insats kom, först i form av tätare huvudvärksattacker. Sen smög sig de där rackarns extrakilona på mig igen (de måste ha mycket tysta mockasiner, hörde dem aldrig innan de satt fast...).
Och nu, denna förkylning...
Är mycket säker på att den hade hållt sig ifrån mig ifall jag inte misshandlat kroppen med all skit senaste tiden.
När jag var duktig och skötte mig med att skippa nästan alla kolhydrater, ja då var jag mer pigg och alert samt inga baciller verkade fastna på mig.
Men nu ser dessa bacillusker tydligen mig som en alldeles perfekt snubbe att sätta bo hos..
Nä, det är dags att ta tag i detta.
Första September, då ska jag börja sköta mig igen. Känns väldigt onödigt om jag skulle bygga upp de 22 kilo igen som jag förlorade (ej med saknad). Får räcka med det 4-5 som mitt syndiga leverne gett tillbaka..
Mer fett åt folket!
/HCA
PS.. Skulle man kanske göra ett riktigt förök att bli kvitt nikotinberoendet också? D.S
Kanske läge att bättra på syra-bas-balansen med hjälp av lite bikarbonat? Kanske en och annan kapsel med D-vitamin för att ge immunförsvaret en extra knuff? Har ingen svaghet för nikotin men öl däremot, oj voj; det är ett begär jag inte riktigt vill göra mig av med ;-)
SvaraRaderap.s. Jag var en riktigt förhärdad ostbågs-missbrukare men till sist blev det FÖR läskigt att fortsätta. Vaknade varje morgon med en seg slempropp i halsen, urk...