Visst är det underbart, när systemet systematiskt maler ner en människa....
De som läst mina inlägg om min f.d. och hennes flytt med två av mina barn, har kunnat läsa om den inkompetenta socialtjänsten som man trodde skulle hjälpa till.
För mig handlade det om att stjälpa till...
Nu är det en månad sedan som hon tog barnen och flyttade 100 mil bort.
I denna veva så damp det ner två brev, ett från Skatteverket och ett från Försäkringskassan.
Skatteverket ville ha reda på om jag instämde i flytten eller ej, där jag satte ett fett kryss i att jag instämmer inte. Smack på med ett frimärke och skickade tillbaka.
Försäkringskassan hade fått in från exet om att jag skulle betala underhåll, 1 273:- per barn/månad. Detta för att exet begärt det, eftersom det umgänge jag hade med barnen tidigare inte gäller. Tidigare betalade jag lägre underhåll, baserat på något som kallas nettoberäkning som man kan göra då det finns ett umgängesavtal i botten som reglerar tiden hos vardera föräldern....
Liten sammanfattning: Exet flyttade med barnen, mot min vilja. Hon bryter det umgängesavtal vi har. Det är hon som ska via tingsrätten få ok på flytt om jag säger nej, inte jag som ska gå dit för att förhindra, men det har hon struntat i. Trots alla dessa brytanden av överenskommelser och ovilja att följa bestämmelser, så ska hon ha mer pengar av mig. Det värsta är, att Försäkringskassan går på hennes linje...!
Skatteverkets förfrågan om boendet skickade jag som sagt in. Dom har sedan meddelat detta till exet, och velat ha svar från henne. Hon har inte svarat på brev, eller ringt till Skatteverket. Hon har inte heller tagit kontakt med mig om detta.
Svaret från Skatteverket var att eftersom barnen har sin huvudsakliga dygnsvila hos modern, så kommer dom att bokföra dom hos henne.
Liten sammanfattning: Skatteverket tar ingen notis till min önskan i ärendet, utan beslutar om detta trots att de inte haft kontakt med den person vart barnen folkbokförs hos!
I detta har har jag gjort helt rätt och försökt följa alla regler hela vägen.
Det var jag som tog kontakt med Socialen för att få till stånd ett samarbetssamtal.
Det var jag som försökte få en annan lösning till stånd än en flytt på 100 mil.
Det var jag som svarade Skatteverket.
Det är inte jag som bryter gällande överenskommelser.
Det är inte jag som bryter mot gällande lagar.
Det är inte jag som svarar med tystnad.
Men det är jag som inte har något att säga till om gällande vart barnen ska bo, hur mycket underhåll jag ska betala, vart barnen ska gå i skola. Jag får mycket liten del i deras liv, trots att jag gjort allt för att kunna vara en så bra farsa som möjligt...
Ju mer jag engagerat mig i mina egna barn, desto mindre står myndigheterna på min sida.
Visst är det underbart....
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaMitt deltagande ! Den svenska hyperfeminismens frukter.
SvaraRaderaDet lönar sig att läsa vad Henry Makow anser om feminism och dess verkliga motiv.
www.savethemales.ca/
Jaha skall man skratta eller gråta. Detta är väl en anledning till att jag står ut, och stannar kvar i min familj! Kärleken till barnen är allt för stor för att tänka bara på mig själv.
SvaraRaderaI denna byråkratissoppa är det nog så att de som "beslutar" i dessa frågor nog övervägende är feminister, både manliga och kvinnliga.
Lars: Han var bitsk denna Makow..:)
SvaraRaderaKjell: De som beslutar, och ska hjälpa, har jag ingen tilltro till längre. Man är inget värd som far, medan modern verkar vara upphöjd på en piedestal oavsett tidigare synder...
Regelverket funkar så att kvinnan klarar sig oavsett hur hon gör. Går hon emot samtliga regler/bestämmelser och lagar, som i mitt fall, så landar hon ändå med alla rättigheter till slut. Jag, som försöker hävda min rätt att vara pappa, blir rånad på mina barn, mina pengar och min tro på myndigheter...
Byråkratisoppan är kokad på bittra feministers manshat och fega mäns flathet...
Skulle vara intressant att veta hur stort HCAs engagemang i hans barn var innan deras mamma valde att flytta? Exet tyckte kanske att hon eftersom hon hade så mkt av ansvaret och arbetet med barnen också borde ha friheten att flytta dit hon önskar? Tycker också att man kan vända på det och se det orättvisa i att många mammor sitter där med allt ansvar och arbete och utgifter (1273 kr/månad räcker faktiskt inte långt om man inte vill att barnen ska växa upp på Eldorado-mat, gå klädda i trasor och leka med kottar) men ändå inte ha frihet och beslutanderätt medan den andre vårdnadshavaren lever ungkarlsliv och kan kosta på sig både det ena och andra för egen del.
SvaraRadera/H. Jensen
H. Jensen: Börjar med de 1273 kronorna. Det är min del, sen ska mamman lägga lika mycket, samt att hon får barnbidraget. Alltså blir det totalt 3 596:- barn/månad. Skillnad mot enbart 1273:-, inte sant? Denna mamman har tydligen det ganska bra ekonomiskt sett, särskilt efter att jag har börjat betala underhåll. Flera långa resor, bl.a. Thailand, Grekland och Cypern har hunnits med, så den ekonomiska argumentationen om kottar och trasor faller därmed.
SvaraRaderaMitt engagemang har varit stort. Det var jag som stämde henne för att få boendet hos mig, eftersom varannan-vacka-boendet inte funkade alls. Barnen mådde inte bra av den lösningen. I rätten förlorade jag, som det sker i 9 fall av 10 där pappan orkar med att gå så långt som till rätten (oavsett vilken part i målet man är). Det som fällde mig var att jag hade en strängare uppfostran än mamman, och att mamman hade födelsehemmet (som nu inte var så mycket värt i denna flytten sas). Hennes våldsamma natur blev inte motsagd, utan däremot bekräftad av henne själv och hennes vittnen. Våldsamheter (misshandel) mot mig inför barnen, dödshot och liknande föll igenom utan att nämnas i domen.......
Det var även jag som tog kontakt med BUP då dottern mådde riktigt dåligt. Var där en gång, men sen ansåg mamman att det var skit, inget som hjälpte och avbokade nästkommande tre träffar.
Det var jag som mot mammans vilja placerade sonen från dagmamma till dagis, för att han skulle ha kamrater i sin egen ålder (4 år då) istället för tre st ett-åringar att ha runt sig fem dagar i veckan och få tillfällen till att umgås med andra i sin egen ålder. Mamman sa nej, dagis är skit. Dagmamman, rektor och skola höll med mig efter ha gjort en liten utredning. Därefter så sa mamman tillrektorn att detta var hennes vilja och idé från första början...:)
Vid flera tillfällen då den nu tonåriga dottern varit extremt jobbig och våldsam mot sin mor, så har jag sas "ryckt in" och tagit dottern hem till mig. Jobb, privatliv mm har blivit extremt lidande av detta bitvis. Men valet då har varit lätt....
Så engagemanget har jag haft, mycket mer än vad många andra pappor orkat med har man sagt mig.
Jag har flera gånger försökt få kontakt med mamman sen de flyttade i vecka 13. Senast jag pratade med henne var i slutet av v 11. Inget svar på brev, mejl eller SMS. Inte ringt tillbaka på telefon.
Jag vet inte ens vad grabbens skola heter, eller lärarens/rektorns namn.
Enligt barnen så "mår mamma mycket bättre när hon inte behöver prata med dig". Dessutom så har mamman polisanmält mig för trakasserier(!) då jag skickat henne 10 sms, tre mejl och ett brev där jag vill ha information om barnen!!
Detta fick jag reda på av min 14-åriga dotter, som tyckte det var bra att mamma polisanmäler pappa eftersom "mamma inte vill prata med pappa"...
Jo, engagemanget fanns, och kommer tillbaka när barnen är större och inte är lika hjärntvättade av sin mor.
Ungkarlslivet som du tror jag har, består i att jag umgås med min yngste son, som har en normal mor. Honom har jag hos mig så ofta det går, gärna flera dagar i veckan.
Där är det praktiska saker som sätter käppar i hjulen för mer umgänge, som att mitt arbete innebär mycket resor periodvis.
Sen har ju faktiskt mitt bra eller dåliga engagemang inget med myndigheternas fruktansvärda sätt att behandla oss fäder på.
Där tror jag vi pappor oftast märker en grym behandling och ett nedvärderande på oss som människor...