Ett tips om en bra kolumn i Metro, skriven av Göran Greider. Ett saxat avsnitt::
"Nu, fem år senare, har vi facit av USAs invasion av Irak: Ett par miljoner irakiska flyktingar, troligen hundratusentals döda civila, fyratusen döda amerikaner och tiotusentals krigsskadade. USAs regering ljög. Den ljög för oljans skull. Och dessa lögner kolporterades i Sverige sedan ut av otaliga högerdebattörer. När jag tänker på det är det ofattbart: Hur kunde lögnerna få så många villiga kolportörer?"
I ärlighetens namn så har det väl ingen betyrdelse om media är röd, grön eller blå, man ljuger så man blir svart lika förbannat..
Finns det en "svart lista" som journalister måste följa, att de ämnen som finns på denna listan är förbjudet område att skriva om? Hur kan det alls vara möjligt för denna yrkeskår att med kurage i behåll tycka att det är viktigt att bevaka Idol, Melodifestivalen, Let´s Dance eller något annat hypat spektakel som inte har någon relevans över huvud taget med verkligheten?
Hur kan man med sinnet i behåll bara undvika saker som:
-9/11...
-USA´s användning av utarmat uran i flera krig.
-North American Union.
-Ameron.
-Trans Texas Corridore.
-FEMA-läger.
-Alla kvarvarande frågetecken kring Estonias förlisning.
-EU´s skendemokrati.
-"Klimathotets" motargument, motbevisande forskning.
-Al Gore's otroligt smutsiga byk.
-Patriot Act.
-Bill Of Rights.
-Bilderbergergruppens svenska deltagare.
-Bombningarna i London.
......mm, mm, mm, mm
Det är mycket från USA, vilket förklaras med att det som händer där påverkar resten av världen mycket mer än vad som sker här hemma i lilla Sverige.
Vi har dock vår beskärda del av märkligheter, som Palmes mördare och händelser kring Anna Lindhs död...
Är sjukt nyfiken på hur man rent formellt ser till att dessa saker inte bevakas mer i media. Finns det en svart lista? Får man genomgå någon form av test innan man får anställning? Är det chefredaktörerna enbart som säger nej till ett uppslag?
Det man INTE kan få mig att köpa, är att det inte finns nyhetsvärde i sakerna jag räknade upp ovan. Jag har fortfarande tron att man hellre läser om Al Gore´s snaskigt smutsiga dåtid och nutid, än att Carola tjuter för en utslagning...
Men hur kan en hel yrkeskår, med en historia som den lilla människans maktmedel mot makten, så platt kröka rygg för att slicka elitens svartglänsande skor?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar