2008-01-27

Sanningen värre än ryktet..

I ett tidigare inlägg skrev jag om rykten att min f.d. skulle flytta med två av mina barn.
Självklart konfornterade jag henne om detta.
Vi har fortfarande något som heter gemensam vårdnad, så jag har några futtiga rättigheter att kunna använda som pappa.
En av dom är att jag måste godkänna en flytt innan den kan ske.

Sin vana trogen, så var det taggarna ute direkt från henne.
Jag hade inget med saken att göra, inget var bestämt, det vara bara en möjlighet bland andra mm, mm, mm...
Som jag gjort för många gånger förr, var jag tvungen att påminna att det handlar om mina barn med, och att den gemensamma vårdnaden innebär att jag SKA vara med i beslut som påverkar dom.
Hon lovade till slut att kontakta mig när hon tagit ett beslut.
Denna kontakten skedde idag...

Jag skrev även att ryktet surrade om en flytt 65 mil bort. Detta skulle göra ett normalt umgänge mycket svårare än det är idag (nu bor dom knappt en mil bort).
Sanningen var jävligare än ryktet.... 94 mil enkel resa handlar det om.
Barnen ska enligt henne tycka detta är "spännande, roligt och bra.."
Alternativet att dom kan bo hos mig är inte ens aktuellt enligt henne eftersom hon säger att "jag har boendet hos mig, så är det jag som bestämmer det...."

Det jag nu har framför mig, är att från att ha ett umgänge med dom varannan helg, till att det troligen kommer vara tre-fyra dagar varannan månad...
Det finns inte ekonomi för att varje månad betala flygresor (ca 3 timmar enkel resa) för runt 2 000:-/gången, eller tågresor (ca 11 timmar enkel resa) för runt 1 300:-/gången...
Ska kolla dessa priser närmare, kan ju ha tur att SJ eller SAS har en speciell prislista för sådana här tillfällen..

Kommer troligen inte orka med en vända genom tingsrätten, där jag bara har en 10%-ig chans att vinna.

15 kommentarer:

  1. Om det är hon som flyttar får hon fixa flygbiljetterna. Det är lika mycket hennes skyldighet att underlätta barnens relation med den andre föräldern. Om hon som sagt flyttar och tar barnen med sig och du har invändningar kan och borde du ha betydligt mer än 10 procent chans i en process. Det vore en helt annan grej om det var du som skulle flytta! Som sagt ge inte upp oavsett eventuella odds. När dina barn blir vuxna en vacker dag får du förklara för dem varför du inte kämpade mer för dem. De kommer att tro att du svek dem. Jag talar av egen erfarenhet som barn. Och är själv pappa till en dotter tillsammans med en bitch till morsa som lyckligtvis ändå bor inte mer än två mil härifrån. Stå på dig!
    Jag läser din blogg och jag gillar det som skrivs.

    /Janneman

    SvaraRadera
  2. Tack Janneman...
    Tycker också att jag borde ha mer än den 10%-iga chansen jag skrev. Är dock illa bränd av den förra processen (som jag skrivit lite om tidigare) där det i mina ögon inte var snack om vem som var bäst lämpad som boendeförälder...
    Har även en bekant som varit ute för samma sak, iofs "bara" 35 mil bort där, men det var helt kört...
    Där flyttade hon med barnen tre dagar efter att hon meddelat pappan, och när det väl kom upp i rätten så hade barnen hunnit "rota" sig på nya orten. Han förlorade kampen, men dom sa att "det var kanske dåligt gjort att bara flytta, men...."
    Egentligen så kan ingen förälder flytta med barnen utan godkännande från den andre föräldern, men även då det sker så är det sällan den andre föräldern (i regel pappan) får rätt ändå.
    Kanske jag som ser allt nattsvart just nu. Borde vara van hennes narcissistiska utspel, men hon förvånar mig ständigt. Dock aldrig på ett positivt sätt...

    Jag har försökt prata "allvar" med dottern på 14 år, men tyvärr så är hon fullt manipulerad av mamman. Jobbigt att säga, men dottern har många negativa personliga drag efter modern också, vilket märks bl.a. genom att hon har ett litet umgänge. Flyktiga kompisar, och nu på senare tid även många pojkvänner på kort tid..
    Att börja bearbeta en sådan sak är omöjligt, då det enligt mamman inte är några problem.

    Jag komer att kämpa, men jag kämpar mot både barnen och exet.
    Ska först söka om ett interemisstiskt (svårt att stava..:)..) beslut och se hur det går....
    Ja, det bara rinner iväg när man skriver om detta, å ändå så har jag inte börja skrapa på ytan än..

    Trevligt att du gillar det jag skriver, det värmer...:)

    SvaraRadera
  3. Ja det är ingen tvekan om att man sitter i en sorts rävsax. Jag är för min glad och tacksam att jag har en underbar fru. Hon har tillika själv en som min lika gammal flicka på sju år sedan "tidigare liv?". Där kan det vara mer en tvärtom kamp, att pappan ska träffa sin dotter mer, medan jag knappast kan räkna med en sekund längre än det avtal som nu ligger på torsdag - söndag varannan vecka, vilket jag fick rättsligt kämpa hårt för. De har gemensamt en lillasyster på snart tre och till sommaren blir hon också storasyster. Vi upplever själva våra barn som trygga i sig själva. Sen upplever vi tyvärr att min dotter också blir manipulerad på olika sätt av mamman, vilket i sin tur gör att hon inte riktigt blir lika tajt i våran familj. Framförallt känner min fru av denna kyla från hennes sida. Tråkigt är det att det är så. För att relatera till min situation sedan jag var ung, flyttade vi med mamman ca 95 mil söderut från pappan. Jag har paradoxalt känt ändå att min pappa svek mig. Men idag när jag själv vid närmat mig fyrtio, har jag fått en mycket bra relation med min pappa och min mamma har insett saker och ting också på sitt håll. Jag känner att jag tillåts ha en bra relation med båda. Vilket är mycket viktigt för mig och det är bara att föreställa hur viktigt för ett barns självkänsla och självförtroende det är att få ha oinskränkt relation till sina föräldrar även fast de inte lever tillsammans. Tänk om dessa "egotrippade" föräldrar kunde vakna upp och se detta. Vad mycket gott det skulle göra.........

    SvaraRadera
  4. Detta med att barnen inte sas "kommer in" i den nykompnerade familjen känner jag för väl till.
    Det kaos som blev när jag ett år efter skilsmässan träffade en ny, och att vi sedan flyttade ihop, är svår att beskriva.
    Exet å min nya gick inte ihop öht, vilket jag iofs kan förstå...
    Exet använde barnen fullt ut för att skapa en spricka i min nya familj, och tyvärr gick min sambo på den minan totalt.
    Förhållandet mellan mina två äldsta och sambon blev mycket infekterat, och i mitten stod jag som en fredsmäklare....
    Där lyckades exet fullt ut med sin manipulation. Sambon kunde inte "ta åt sig" mina barn på ett bra sätt, utan såg exet i dom för mycket....
    Nu lever vi som särbo, där vi har en mycket god kommunikation gällande vår son som är fem år.

    Ska få ett snack med familjerådgivningen i em. Hoppas att dom skapat sig mer kompetens sen sist bara...

    SvaraRadera
  5. Det är bara att önska lycka till. Jag håller tummarna.

    mvh

    Janneman

    Exilnorrlänning sedan drygt 20 år tillbaka och hans familj i Örebro Sweden

    SvaraRadera
  6. Tack Janneman....
    Självklart så var den jag skulle prata med inte på plats utlovad tid...

    Skam den som ger sig heter det väl..:) På dom igen bara....

    SvaraRadera
  7. På denna sida om kilsbergen är det inte bättre direkt. Vi fädrer får gadda ihop oss, för det är bara att konstatera, att vi inte är ensamma. Man skulle kunna etablera en blogg med huvudfrågeställning sett ur ett psykoanalytiskt perspektiv. Vissa huvudlinjer kan vara intressanta men här är ett:

    1. Vad f-n är problemet(riktad mot dessa ex som får en att fundera vad man skulle där och doppa för) ?

    Många svar skulle kunna spekuleras.

    Tex svartsjuka. Kontrollbehov etc.

    Var och pratade med en kvinnlig psykolog som hade den intressanta förklaringen ang. mitt fall att "hon" inte riktigt kommit över mig. Det hade jag iofs redan listat ut. Men det visade också på de vanföreställningar som finns och är rotade även hos de man förväntar sig borde kunna se igenom vissa högst uppenbara varningssignaler. Tex ett tillfälle då både min fru och jag var där för lite rådgivning. Vi blev rådda att fundera om det är värt att hålla fast vid att vår dotter skall vara lika fullvärdig familjemedlem på samma villkor som sina syskon. Det vore för frid i husets skull bättre att släppa taget. Kanske en tolkningsfråga vad psykologen menade men vi hade våran tolkning klar för oss.

    Helt klart är det så att uppvaknandet finns inom många aspekter. Hur världen omkring oss egentligen ser ut, som du är ett starkt bidrag till att belysa, och den lilla världen nära oss som direkt berör oss och de som står oss nära.

    Ha det!

    SvaraRadera
  8. Är helt med dig...
    Jag är helt klart intresserad av att bidra till en sådan blogg...

    Belysa hur det verkligen ligger till, sätta lampan på specifika saker som du beskriver.
    Försökte för ett par år sen få någon av dessa fakta-program som visas på Tv:n att ta upp detta gömda fenomen, men fick inte ens svar.

    Varför är det en sådan dominans med kvinnor på de poster som tar hand om dessa ärenden?
    Hur är statistiken egentligen hos tingsrätten?
    Historier från verkliga livet om hur pappan kämpar förtvivlat för sina barn...
    Hur många har varit med om det både du och jag upplevt, hos dom som egentligen ska hjälpa till?

    (Innan någon påpekar det, så är jag helt medveten att det finns rejäla rötägg till pappor som inte vill/vågar bry sig om sina barn. Men det ursäktar inte ett liknande beteende hos mammor...)

    De som far mest illa av samhällets katatrofala syn på föräldraskapet, är barnen.
    Hur kommer det se ut framöver, om samhället accepterar att detta fortgår och kanske blir värre?
    Ännu mer cyniska barn, ännu mer mobbing, ännu mer missbruk, ännu fler självmord...?

    SvaraRadera
  9. HCA , du behöver en banner till blogtoplist, snarast! om du inte kan göra en så gör jag en åt dig.
    MVH loop

    SvaraRadera
  10. Åh, det är ett erbjudande jag inte kan tacka nej till, loopen!..:)

    Mina kunskaper är fruktansvärt begränsade inom det området är jag rädd för..:)

    Bugar å tackar...

    SvaraRadera
  11. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  12. vad vill du ha för stuk ?

    SvaraRadera
  13. Hmm, ja du... det var det oxå. Är det fegt att säga att du har fria händer?..:)
    Tar ju upp så vitt skilda saker på bloggen, så det är svårt att hitta ett "tema". (Märkligt att jag har hjärnstillestånd, har ju format annonser i +tio år...)
    Media har jag ett ont öga till, 9/11 behandlas då och då, klimathotet anser jag vara mest naturliga orsaker....

    Surprise me!...:):)

    SvaraRadera
  14. Här är ett förslag:

    http://a1000.ac-images.myspacecdn.com/images01/108/l_61379afc1ce7bd269a42d8e75b06f7af.jpg


    Pentagon, träd, koldioxid....

    SvaraRadera
  15. Tack Loopen!!...
    Har lagt in den på blog top list som du rekommenderade(och på bloggen). Kan lugnt säga att det blev mycket bra..
    Skulle det finnas något jag kan hjälpa tillbaka sas, så fråga bara..:)

    SvaraRadera