Samtal om flytt.....

Idag har jag varit på samarbetssamtal med exet, som ju vill flytta över 90 mil bort, och har tänkt ta med sig mina två äldsta barn.
Naturligtvis är allt bestämt och fixat. Hus ska hyras, skola besökas och jobb är ordnat.
Det var ju bara detta med att barnen har en far, mig. Men att prata med mig innan man blandar in barnen i planerna var ju aldrig att tänka på....
Så då var det lika bra att få till ett möte med soc-folk, som dessutom ska vara utbildade för sådana här tillfällen. Att hjälpa till vid kriser av olika slag...

Hade bestämt mig att inte vara "flat", utan det skulle vara rakt på, utan krusiduller.
Så blev det också, och jag fick se en person som är expert på att förklara bort sina egna fel, att ständigt ramla i sin egna gropar.
Jag vet ju för fan att jag har rätt, att jag ska vara delaktig i mina egna barns nutid och framtid!
Såklart så blev det en massa skitprat om hur det varit förr. Men det struntade jag i, utan det var nuet det handlade om, och att jag inte godtar att bli lämnad utanför det som rör barnens liv...
Det var ett evigt slingrande och trixande för att komma ifrån sakfrågan hela tiden, men den gubben gick inte med mig. Jag föll inte i den fällan denna gången...

Dessa två människor som satt med, vad hade dom att säga då? Jo, att det var tydligt att VI hade samarbetssvårigheter...
Då fick jag ta en runda med dom också, för att visa att det handlar om exets ovilja att låta mig veta saker, och hindrar mig från att vara med och bestämma om barnen, viss skillnad där tycker jag.
Inte fan kom det något vettigt därifrån, dom bara lyssnade på oss när vi pratade.
Inga konkreta förslag eller lösningar...bara "tror ni att ni kan lösa detta själva?". Jo, tjenare, det är därför jag ber om ett möte för att få hjälp att lösa situationen!! Idioter....

Jag sa att jag kommer att prata med dottern i helgen, i lugn och ro, på vårat eget vis mellan far och dotter. Det var ok enligt alla, och så skulle vi ta en ny kontakt i nästa vecka...

Iaf, så var mötet slut. Barnen väntade på exet utanför, jag pratade lite med dom och sen åkte dom iväg med mamman.
Tjugo minuter efter mötet slutat, så får jag ett sms från dottern, där hon argt skriver bland annat "och nej, jag vill aldrig bo hos dig...." och andra mindre roliga saker.
På tjugo minuter så har alltså det vidriga människoexemplaret som exet är lyckats att få ihop vad vi/jag, enligt hennes version, har pratat om under 90 minuter.
Detta har hon nu berättat för barnen, trots att det var sagt att jag skulle få chansen att kunan prata med dom själv, utan inblandning!!
Kan bara gissa hur hon vinklade allt till min nackdel....

Ja, jag ville bara skriva av mig. Hoppas det är få barn som har det så här bland världen....