Socialfolk

Som jag berättade om, så var jag och exet på "samarbetssamtal" på soc i kommunen.
De borde vara en utmärkt resurs om man har svårigheter i en relation, vare sig det är till sin partner eller sina barn.
Synd bara att de jag mött är ypperligt inkompetenta.

Den inkompetenta damen som gjorde den boendeutredning soc genomförde av mig och exet för fyra år sedan, var tyvärr närvarande denna gång.
Då, för fyra år sedan, lämnade hon ifrån sig en utredning med mängder av faktafel (ålder och namn på barnen och oss föräldrar var fel, datum för vissa händelser som var tokfel, bevisade lögner presenterades ändå som sanningar mm). Hon gick då med på att endast ändra fel som ålder och liknande, resten var inget att göra något åt...
Denna utredning, som var superkasst genomförd, låg till stor grund för att barnen blev boende hos mamman.
I rätten tog jag upp detta, kunde åter bevisa att flera saker var fel, men inte där heller så tog man notis om dessa fakta...
Så, jag är inget stort fan av denna damen...
Efter det har jag uttryckligen sagt till samtliga inblandade att henne vill jag inte ha med på något möte eller liknande igen. Jag har helt enkelt inget förtroende alls för henne... Tills detta mötet så har det respekterats. Och denna gången orkade jag helt enkelt inte "kasta ut henne", det fick vara sas...

Den andre socfiluren är en man. Bättre än damen, men bara marginellt.
Det är till honom jag skickat mejl om exets tillvägagångssätt efter mötet, men bara mötts av tystnad. Två gånger har jag skickat mejl till honom, där det första behandlade sms:et från dottern.
Den andra gången gällde det att dottern kom och pratade med mig den kvällen (i måndags). Eller pratade, handlade mer om att hon krävde att jag skulle låta henne flytta. En massa andra mindre smickrande uttalanden kom från hennes tonåriga sinne också....
Det var som att höra hennes mor argumentera, och då var det även moderns lögner man hörde. Lögner som är sjukt enkla att bevisa, men det har tyvärr dottern ingen lust att lyssna eller titta på....
Hon tyckte bl.a. att jag var hemsk som hade tittat på en sida hon har på nätet, för jag har inget med det att göra. Att jag som förälder har en skyldighet att ha någorlunda koll på hennes internetvanor, det var inte sant. För hennes mamma bryr sig inte, och låter henne göra vad hon vill på nätet...
Ja, det är bara små, små bitar ur allt.

Detta har jag skrivit till denna man på soc, för att få en reaktion, eller iaf några tips på vad jag kan göra.
Det sista mejlet skickades i tisdags, och ännu är det inget svar och ingen som ringt.
Trots att jag uttryckligen desperat bett om att man kontaktar mig så jag kan få råd och hjälp.

Att jag just mejlat, beror på två orsaker. Dels för att kunna uppvisa detta, samt att de blir diarieförda hos kommunen. Om de hamnar under tystnadsplikten vet jag inte.....
Nästa steg är att fixa till ett jävla liv. Nu är det kanske dags att ta kontakt med dessa socfilurers chef, samt naturligtvis kommunchefen direkt. Media, mitt ständiga offer annars på bloggen, kan i sådana här fall kanske vara behjälpliga?.....
Att skapa ett herrans liv, är inte främst för att hindra en flytt, för det är jag smärtsamt medveten om kommer att bli omöjligt. Hon har total kontroll över barnen, så det krävs kanske rent av typ "avprogrammering" för att hjälpa dom ordentligt.
Att komma så långt på så kort tid jag har, det finns liksom inte.
Jag befinner mig i en situation just nu som innebär två onda saker:
Ju mer motstånd mot en flytt jag gör, ju hårdare blir mammans mentala påverkan på barnen för att främja dom från mig, och knyta dom hårdare till sig själv.
Slutar jag med motståndet, så blir hennes mentala påverkan av dom mindre, men jag kommer att kunna träffa dom 3-4 dgr varannan eller var tredje månad....
Eftersom jag har barnen i första rummet, så blir det som skonar deras mentala hälsa mest det som nu får råda....

Det är detta som soc inte ens tar tag i. Man litar blint på mammans ord, och tar mina anklagelser som tomma, falska argument mot en flytt. Kvittar vad jag drar upp för exempel, och det kvittar att mamman själv säger att "barnen är extremt beroende av mig, dom mår dåligt om dom är från mig längre än ett par dagar...". Inget får dom att börja nysta i det...
Man blir förskräckt när man inser vad detta kan göra för en förälder som inte vågar/orkar sätta sig upp mot socialen...(dessa föräldrar är i de flesta fall en far).

Nästa steg är att jag kommer författa brev till dessa två socfilurer, och samtidigt kommer jag att skicka till cheferna om att jag är mycket missnöjd med deras arbete.
Fan, man kanske skulle stämma dom för något lagbrott. Kan lagen för dåligt, så jag vet inte vad det skulle vara dock... Kan man stämma någon för inkompetens?