Lite från mitt liv...

Genom mitt liv som pågått i 37 år, så märker jag att det inte är som i de smäktande slutscenerna i en Hollywood-produktion. De goda vinner inte.....
För mig är verkligheten inte sådan iaf...

Anser mig vara en god far, en hjälpsam medmänniska och ha sunda och goda värderingar.
Har aldrig gjort något kriminellt, bortsett från att ha snattat som spoling och att jag kör bil för fort. Om nu det är så allvarligt att man kan ange det som kriminellt....
Jag ser mig som en god människa, och har fått det bekräftat genom in omgivning privat och på olika arbetsplatser.

Den onde här, är den kvinna jag har de två första barnen med.
En plågad själ, med narcissistisk läggning.
Några år efter att vi gått isär och haft växelvis boende fick jag nog, och begärde hos tingsrätten att barnen skulle bo hos mig. Fanns ingen annan lösning, efter att ha harvat runt inom kommunens socialsekretare och landstingets "proffs" inom familjerådgivning i sju månader.
Jag och "exet" var alldeles för långt ifrån varandra i synen på uppfostring, och det gick inte att enas.

Dagen för rätten, nervös och skakar som en tok. Stegar iaf in i rättsalen, där var sida säger sitt. Tycker det går bra. Hon motsäger inget av det jag påtalar.
Hennes våldsamma natur. För att vara en man, som ska vara tuff å allt, så är det inte lätt att erkänna för sig själv och andra, att man varit både fysiskt och psykiskt misshandlad. Men, så var det. Hade man gett tillbaka, ja då kan ni alla gissa vad som hänt...
Hennes prioriteringsordning; Hon, husdjuren, barnen, jag - i nämnd ordning.
Påverkar barnen. Främst vad det gäller boendeutredningen, och de uppenbart "planterade" åsikter hon instruerade barnen till att säga inför besöken.

Till och med hennes egna vittne bekräftar frivilligt hennes våldsamhet, och att det är ett problem.
Det man får fram som en negativitet hos mig, är att jag var sträng. Vilket jag försvarade med att man måste ha regler i en familj med två vuxna och fem barn (vilket i var då).

Rättens ustlag kommer till slut efter några dagar: "Boendet döms till modern, med umgängesrätt för fadern". En vecka tog det innan man var med i matchen igen efter det....
Efter detta, så har den ena dispyten efter den andra avlöst varandra. Med en lugn period sedan i september förra året.
Nu har jag ryktesvägen fått höra att hon ska flytta med barnen 65 mil bort. Dom finns nu 1 mil bort...
Ryktet säger även att barnen fått order om att inte prata med mig....
Flytten har jag genom andra fått bekräftat. Munkavlen på barnen 10 ch 14 år blir jag varse imorgon...
************************
Lite från min privata sfär, hoppas ingen misstycker. Skönt att "skriva av sig", samtidigt som jag vill belysa flera saker som är ruttet i vårt system.

Hjälpen.
Den hjälp man ska få via kommunen och/eller landstinget. Det jag var med om var absurda ideér och ett tydligt ståndtagande till moderns favör.
Hennes förslag gick man igenom och analyserade. Mina förslag fnös man bokstavligt talat åt...
Damerna, för det var enbart damer (utom ett halvt möte där en karl var med) såg inga konstigheter i att vi skulle testa olika arrangemang, det ena mer absurt än det andra.
Detta var genomgående hos de fyra olika personer/damer vi konsulterade....
Men jag motsatte mig att använda mina barn som testdockor. De var nog "trasiga" som dom var i det läget...

Rätten.
Enligt det jag kunnat leta mig till, så är 90% av de barn som har det huvudsakliga boendet hos den ena föräldern, boende hos mamman. Detta kan man tolka på olika sätt....
Fäderna i Sverige är nio gånger sämre än mammorna...
eller...
Tingsrätterna i Sverige ser mammorna som den enda dugliga föräldern när man då ska tänka i singularis.
Jag är övertygad om det senare. Jag har läst om historier som vida överstiger min verklighet, där mammor varit mycket mer direkt hälsofarliga för sina barn. Men det huvudsakliga boendet, det har dom fått genom rättens beslut. Många pappor orkar inte arbeta mot mamman OCH systemet...

Underhåll.
Det underhåll man ska betala som far, räknas ut på märkliga grunder. Det som ska tas hänsyn till är enbart barnets/barnens situation hos mamman.
Att det när barnen är hos mig, så är dom alltid lediga, tas ingen hänsyn till. Men alla vet ju om att barnen kostar mer under en helg än under vardagarna. Alla mål mat äts hemma, de nöjen man gör är på helger/ledigheter, samvaro med godis osv sköts på helger, man reser bort på helger, skjutsar till matcher långt hemifrån mm, mm...
Men, detta är inget man tar hänsyn till från myndighetshåll....
Så, man har inte ekonomin att göra det man önskar med barnen, hur lite det än kostar. Vilket får barnen att tycke det är tråkigt hos farsan, vilket inte gör relationen barn/pappa bättre...

Ja, detta satans ekorrhjul är inte lätt att hoppa ur kan jag lova....