Följetongen om att tampas med myndigheter fortsätter, här kommer senaste nytt på det jag skrev i inlägget "Barnets bästa?"....
18:e september fick Försäkringskassan senaste laddningen med papper från mig.
Skatteverket hade sen tills 25:e September på sig att inkomma med uppgifter, då en ny utredning skulle starta.
Så gjorde de också.
Brev till mamman skickades den 25/9, vilket hon ges fjorton dagar på sig att svara på. Det är då fredag i vecka 39, och mamman har detta måndag v. 40 får jag förutsätta.
Nu är det 15/10, torsdag vecka 42, alltså 18 dagar sedan det landade hos mamman...
Då bör det, om jag ska gå efter FK, ha inkommit svar..
Men nej då. FK säger att de tar upp ärendet igen 19/10!?
Så i mitten av nästa vecka kan jag ringa och kontrollera om de kommit fram till något beslut!!
Försöker då få med mig kundservicetanetn på FK i en enkel matematikövning, men det är hon såklart inte intresserad utav.
Däremot säger hon att "jag ska vara glad över att det går så fort, eftersom de har en normal handläggningstid på åtta veckor i sådana här ärenden".
Nu börjar även mitt erkänt goda tålamod tryta ordentligt, och säger att det gått snart fyra månader vilket i min kalander vida överstiger åtta veckor.
Damen, även kallad surkärring antar jag, snäser åt mig att "det gäller såklart din senaste ansökan..".
Fan, vore jag konspiratoriskt lagd, så skulle jag tro att de har något emot mig som pappa/man.
När det gällde samma sak fast för mamman, då jävlar skulle det gå undan och tider hållas.
Det gällde såklart den gången de öht lyssnade på mig, i övrigt var det operation överkörning som var praxis...
Hade det gällt mig och bara mig, ja då hade jag kanske reagerat men inte så starkt.
Nu är det inte mig, utan främst en kille på tolv år som blir drabbad och sitter i kläm.
Det, och på det sätt man blir behandlad som kritisk "kund", späder bara på intrycket att myndigheter inte är till för folket, utan folket är till för myndigheterna...
Vad kan man göra åt detta egentligen? Finns ju ingen konkurrent att gå till heller liksom....
Detta får mig att mer och mer vilja privatisera allting! Inrätta privata handläggare som helt är beroende av de ersättningar de får för utfört arbete! Inga statliga sjukhus, fängelser, FK, Soss, AF, läkemedelsverk, skolor osv! Fan börjar man bli råkapitalist, nej jag tror inte det, men är så j:a trött på den statliga byråkratin. Som bara suger pengar och musten ur sina välgörare - skattebetalarna.
SvaraRaderaKjell: Privat är bra inom vissa råmärken, och en katastrof inom vissa. Systembolaget, inga problem att det är privat medan Apoteket är mindre bra...
SvaraRaderaEn "folkdomstol" som står ovanför den statliga byråkratin, där det är vanligt folk från den verkliga verkligheten och som inte sitter i en skyddad sfär med garanterat jobb inom olika förvaltningar mm i all evighet.
Grejen är att de som styr och ställer inte har en susning om hur det är att vara en vanlig Svensson. Möjligen kan de ha kommit därifrån från början, men blivit avtrubbade på den tuffa vägen uppåt där det visat sig att hänsynslöshet och girighet väger tyngre än medmänsklighet och omtanke.
Som medborgare kan det ingå en "skyldighet" att ställa upp i lokala, regionala och rikstäckande "domstolar" som synar myndigheter i det offentliga rummet. Beslutet dessa kommer fram till är det som gäller och det som lagar skall stiftas efter efter hand.
Saken är den att vi skulle få ett folkstyre, något som våra politiker högt och lågt skyr som pesten. Deras makt skulle inskränkas, och de skulle inte kunna fortsätta med sina skumraskaffärer där de kan tjäna grova pengar på vår bekostnad genom allt från uppsydda kravspecar på upphandlingar till pengar under bordet för bygglov.
Ja, du...
SvaraRaderaDet här bekräftar bara min bild av myndigheterna. Och jag lovar, det drabbar även oss i det feminina släktet.
Fast självklart finns det säkert en skev bild på just pappor att ni "inte finns" då det handlar om föräldraskap.
Min tolkning är att det är som det är tänkt.
De som jobbar i dessa positioner är på gränsen till utbränning pga för tung arbetsbörda och vi andra blir utbrända av allt hit och ditande med papper som vi ska ha andra att fylla i. Det skulle räcka med egna papper för att bli utbränd, men nu ska ex, arbetsgivare och andra myndigheter manas att fylla i papper som dom i sin tur blir utbrända av att göra...... Och så fortsätter cirkusen, med håglösa invånare och skattebetalare...
Det är som det ska, för de flesta hinner inte tänka själva i denna soppa. Skocken skockas vidare.
Så, det var ett muntert inlägg :)
Men jag hoppas att du inte känner dig som ett offer personligen, för vi är det alla i detta system.
Men det är förbannat tröttsamt!
Stärkande kram till dig och ditt barn (och till alla utbrända tanter som jobbar på myndigheter och gör livet surt för vanligt hederligt folk;)) /Mihra
Anonym? Det där med utbrändhet är lite för magstarkt för mig! Vad tror du om gruvarbetare är de utbrända någonsin? Bönder som har sitt arbete att tänka på 24 timmar? Oljearbetare, bilarbetare, säljare för slit och släng produkter osv!
SvaraRaderaUtbrända försäkringsbyråkrater, socialtanter, sjukvårdspersonal nja det tror jag inte på! Passar bra när man vill ta semester några månader och åka till Thailand eller så.
Mihra: Tack för kramen, du får en tillbaka..:) Visst är det så att de som jobbar inomolika myndigheter, fotfolket, inte heller mår bra alla gånger.
SvaraRaderaPersonligen så skulle jag aldrig kunna ha ett sådant jobb, inte heller inom vården.
Kjell: Visst förekommer det stress och utbrändhet inom dessa "branscher" med, särskilt inom fotfolket som sagt.
Det är sällan jag blir arg på de som får ta emot salvorna i frontlinjen (kundservice o.d.), om det inte som här handlar om dåligt bemötande mm.
Det är systemet som är ruttet. Flera av de som sitter inom FK tror jag gärn skulle byta med de flesta, eller så kanske de har en sadistisk läggning..:)
Lönerna är sällan så bra för dessa att de mäktar med en Thailandresa, men för de hansynslösa cheferna på mellannivå och uppåt däremot...
Grejen är att vi måste få väck ett system som byggs på att trycka ner folket. FK och alla andra myndigheter finns till för oss, inte vi för dom.
Ibland känner jag verkligen för att blanda mig i politiken, och röra om i deras trygga bo ordentligt...:)
Kjell:
SvaraRaderaJag menar inte att dessa arbetsgrupper inom myndigheter, är de enda utbrända i detta samhälle.Jag analyserar bara situationen utifrån min slutsats att samhället fungerar precis som det är tänkt. Det är uppbyggt på ett sätt så att ingen ska ha Makten över sitt eget liv, utan vi (medborgare) slungas bort från vårat centrum och sanning. Ingen har det yttersta ansvaret och därmed reflekterar inte de person-nära myndighetspersonerna över situationerna som helhet.
Har man inte kontrollen över sitt liv, riskerar man bli utbränd (eller halvutbränd eller frånkopplad- jag använder förenklande detta begrepp, för att det ligger väldigt nära sanningen om man tittar närmare på enstaka fall).
Myndighetspersoner arbetar inte efter sitt hjärta, utan är hänvisad till schablonmässiga regler, som inom deras gebit har blivit sanning, men det funkar inte så i verkliga livet och detta förstår alla på ett plan. Alltså har ingen makten att göra rätt och gott. Detta i sin tur skapar frustration och icke-välmående.
Jag tror inte på privatiseringar och inte på systemet över huvud taget längre. Det måste lösas på annat sätt. Det måste förändras på ett annat plan än det det uppstod på. Alltså går det inte att införa nya system för att komma ur den soppa som vi befinner oss i.
MVH/Anonym-Mihra
Mihra: Visst krävs det en "ny ordning", men inte den som eliten eftersträvar. Tvärtom...
SvaraRaderaNuvarande elitistiska ordning har ju extremt många forlorare och några mycket få som vinnare som innehar fantastiska rikedomar.
Tänk om man kunde få ett samhälle där rättvisa, medmänsklighet, sunt förnuft och logiskt tänkande var rättesnören...
Tänk tillbaka 100 - 150 år! Snacka om utbrändhet! Folk for till Amerika för att skaffa sig en ny framtid. Den strapatsrika resa de företog klarade de, även om några dog på kuppen. Men utbrändhet visste de inte vad det var.
SvaraRaderaDetta med att ha kontroll över sitt liv har människan fått kämpa mot sedan feodaltiden.
Nu när vi kan sätta "diagnos" på allt och bli sjukskrivna och pensionerade pga dessa diagnoser är vansinne.
Det är inte diagnoser vi behöver vi behöver ett mänskligare samhälle, fritt från förtryck, diskriminering, miljöhot och miljögifter osv.
Snacket om att "gå i väggen" invalidiserar och sjuk anpassar människorna. Och låser in dem i ett beroendeförhållande och bort från verklig frihet och möjligheter till ett friskt och fritt liv.