2008-02-26

Inkompetent socialtjänst!

Den senaste tiden så har det varit rent helvete...
Exet använder alla medel för att påverka barnen till att flytta 100 mil bort, till en framtid som är ytterst osäker. Osäker såtillvida att hon inte har ett fast jobb, utan enbart en provanställning under tre månader samt att man inget egentligen vet om skola mm...
På dessa premisser ska hon slita upp barnen från kompisar, skola och all släkt. Det finns ingenting som kopplar dom till det nya stället....

Vi har haft sk samarbetsamtal hos socialtjänsten, hos personer som jag sedan tidigare inte har haft stort förtroende för. Men, en av dom har inte varit med i tidigare samtal så det kanske skulle gå bättre nu.
Fan vad man bedrog sig igen!

Jag lägger in här de mejl som skickats, utan att nämna någon vid namn.
Mötet var 11/2 2008 kl 14,00...

Mejl skickat 11/2 18:25:
"Hej, igen.
Jag och Exet träffade dig och NN idag, måndag. Som ni märkte så var jag inte nöjd alls med hur Exet skött detta med flytt. Jag anklagade henne även för att motarbeta mig genom barnen, samt att hon inte alls bryr sig om vad jag tycker och tänker....
Som ni kanske minns, så var det sista vi kom överens om att jag skulle prata med Dottern i helgen, i lugn och ro så att vi kan prata på "vårat" vis, mellan far och dotter, utan någon annan inblandning.

Tyvärr, så har Exet förstört mina möjligheter med detta nu. 20 min efter att vi lämnat er fick jag följande sms från Dottern:
(Av hänsyn så skriver jag inte exakt vad hon skrev, men det gick ut på att det kvittar vad jag gör så skulle hon aldrig bo hos mig, och att jag inte ska bråka med mamman)

Tror inte ni fattat vilken ond människa Exet är egentligen.
Mötet idag bör väl ha påvisat hennes inställning om inte annat.
Det var min möjlighet att kunna prata med Dottern utan att Exet skulle "lägga sig i" sas, men det såg hon till att förstöra genom att prata om allt det som blev sagt på mötet, ur hennes sanslöst vinklade sätt att se på saken.
Sonen, har med all säkerhet hört detta med eftersom båda barnen väntade utanför efter mötet.
Samma sak som med boendetvisten upprepar sig, med ett ogenerat, hänsynslöst utnyttjande av barnens tillit.
Ja, nu vet ni iaf att ett möte med Dottern är i praktiken onödigt, för hon är såpass hjärntvättad av sin egen mor så ni kommer aldrig att få något annat svar från henne än att hon vill flytta....
Är inte det brottsligt att "hjärntvätta" barn?
Tack för att ni tog er tid att läsa...."

Sen skickade jag detta 12/2 12:56:
"Hej igen.
Som jag skrev till dig igår, så skickade Dottern ett sms till mig.
Vid 20,30 på kvällen, så kom hon hem till mig och ville prata sa hon. Inga problem med det.
Men, det handlade egentligen bara om var att hon krävde att jag skulle skriva på flyttpapperen.
Exet har tydligen redogjort för allt som sades på mötet hos er, vilket jag i min enfald antog var ett möte där vi som föräldrar skulle kunna uttrycka vad vi är missnöjda med bl.a. Annars kunde barnen varit med på mötet från början...

På frågan från NN om jag godkänner en flytt, så sa jag att jag ville ha ett samtal i lugn och ro med Dottern till helgen, som jag skrev i mejlet tidigare också, innan jag tar ett definitivt beslut. Som det var igår, så var svaret nej på om jag på en gång skulle tillåta en flytt...
Som ni förstår, så har Exet effektivt förstört även denna möjligheten att få Dottern att se på saken ur mer än en synvinkel. Att hindra henne från att flytta ser jag som omöjligt, eftersom hon är såpass gammal så att hennes egen åsikt väger mycket tungt i frågan. Men, hon har bara blivit presenterad lösningar hopsnickrade av sin mor....

Dotterns inställning är att jag jobbar mot henne, och hennes intresse.
Så långt jag kan ekonomiskt sett, så har jag ställt upp den tiden hon är hos mig.
Ändå så är inställningen att jag inte "engagerar mig"...

Att jag är snål kommer åter upp. Jag ska sluta snusa, för då har jag pengar att kunna lägga på hennes intresse....
Det faktum att jag sett hennes sidor på internet, var enligt henne inget jag hade med att göra. Jag sa att det är min skyldighet som förälder att ha koll på hennes "internetvanor", men det hade jag som sagt inte ett dugg med att göra, och "mamma lägger sig inte i ett dugg vad jag gör på nätet".

Återigen, så har Exet nu ytterligare förstört min relation till mina egna barn. Vad kan jag göra?
Det är så skrämmande uppenbart för mig att Exet inte tänker på barnens bästa.
Hennes metoder för att främja barnen från mig är avskyvärda i mina ögon.
Om jag leker med tanken att jag skulle dra detta vidare till rätten, då kommer hon jobba ännu hårdare för att få barnen emot mig, vilket kommer att få dom att ta annu större avstånd från mig, samt att rätten kommer få höra två barn som enbart vill flytta/vara med mamma, vilket kommer ligga till stor grund för ett beslut....Hon har påverkat dom till sådant förr, och kommer med all säkerhet göra det igen.
Med andra ord, så är det tvärkört hur jag än gör i saken.

Som vanligt, så skulle det bli lugnast om jag bara böjer mig för Exet och hennes enväldiga beslut. Det skulle även göra hjärntvättningen av mina barn mindre påtagligt.

Det är en bisarr situation barnen befinner sig i.
Försöker jag bry mig om barnens situation (i detta fallet en flytt), så är det barnen som råkar ut för en extrem hjärntvättning. Håller jag mig ifrån, så blir beroendet av den som hjärntvättar ännu större.
Ni hörde henne själv berätta om att dom har ett onormalt behov av att ha henne nära/närvarande hela tiden.
Jag som far är degraderad till en obetydlig person i periferin, som bara är bra för att jag skickar ett par tusenlappar i månaden.

Dottern kommer ej att komma till mig i helgen......

Hör gärna av dig/er till mig. Ni når mig på (mobilnr) resten av veckan..."

Sen, detta skickat 18/2 16:04:
"Hej igen...
Det är med viss förvåning, och undran, som jag märker att ingen reaktion alls sker på de två föregående mejl jag skickat till dig.
Jag trodde att det framgick tydligt att jag är i stort behov av råd/hjälp/assistans inför den flytt som Exet planerar, men inget livstecken från vare sig dig eller NN har skett på nu 6-7 dagar.

Det var i mina ögon illa att ingen av er kunde vara starka vid mötet, där ni kunde ha berättat hur riktlinjer och rättesnören är utformade för dessa situationer. Att jag skulle bemötas med en solid tystnad efteråt var absolut inget jag räknade med....

Som jag skrev, så kom inte Dottern till mig i helgen, med Exets goda assistans. Sonen var hos mig, tillsammans med en kompis som sov över fredag-lördag.
Lördag-söndag så sov han i sin tur över hos kompisen, men det hände riktiga otrevligheter i det hushållet på natten som gjorde att jag hämtade honom vid 02-tiden...
Nu är det säkert redan känt för er vad som hände. Kan inte gå inte på detta iom att det handlar om mejl och inte sekretesskyddade telefonsamtal och att det innefattar tredje part...

Igår när jag kört Sonen till sin mor, så blev det åter diskussion om detta med flytt. Exet och Dottern var på mig att jag skulle skriva på "flyttpapperen", för att i nästa stund säga att det inte har någon betydelse.
Det var på väg att bli en hätsk diskussion, vilket jag avvärjde genom att helt sonika åka därifrån.

Undrar om ni tar någon notis om det jag beskriver, eller om det bara hamnar arkiverat tillsammans med andra "missnöjda pappor" där det med god min ska gömmas undan?
Än så länge så tycker jag att detta sköts minst lika inkompetent som boendeutredningen senast.

Jag begär inte att ni ska ägna er heltid åt detta, men ett kort eller långt svar på mejl hade i alla fall visat att det är läst.....
Det finns inte så mycket tid att vinka på heller. Nu åker dom upp dit på onsdag, vilket kommer göra mina eventuella chanser till en rättvis och sund inställning från barnen gällande flytt än mer försvårande...

Jag kommer även skicka ett mejl till Socialchefen om hur jag upplever situationen."

Detta skickade jag till Socialchefen 18/2 16:11
"Hej.
Skriver detta till dig, med anledning av ett möte jag var på i förra veckan, och vartefter jag anser att NY och NN inte verkar ha intresse av att svara på frågor, eller hjälpa till...
Det kan tyckas larvigt att blanda in chefen i detta, men jag har i nuläget inget val.

Mötet som skedde 080211, var med anledning av att min f.d. fru nu har bestämt att hon ska flytta 100 mil bort, och ta med våra två gemensamma barn.
Detta är ett beslutat av henne, där hon även fått med barnen på idén att flytta. Kruxet är, att jag inte varit delaktig på något vis i denna diskussionen, utan allt är bestämt utan min vetskap och/eller delaktighet.
Vi har gemensam vårdnad, där det huvudsakliga boendet är hos mamman.
Detta kontaktade jag NY gällande, och där det blev ett möte bestämt.
Efter mötet så skedde det flera saker, vilka jag meddelade NY via e-post.
Ett meddelande skedde samma kväll, 11/2, och det andra skickade jag dagen efter, 12/2.
Men...jag har inte fått ett enda livstecken från NY om detta sen dess, vilket nu är 6-7 dagar sedan.
Inget svar på e-post och ingen som ringt mig....
Nu på onsdag, om två dagar, ska mamman ta med sig barnen för att under minst en vecka befinna sig på den tilltänkta orten.
Mao, så blir möjligheterna för mig att göra något alls, mindre och mindre för varje dag.....
Då är det jobbigt att de jag faktiskt är med och betalar för att hjälpa mig, inte verkar bry sig det minsta."

Socialchefen ringde upp mig bara en timme efter jag hade skickat detta, och sa att om det jag skriver stämmer, så är det mycket illa. Han skulle vidarebefodra detta till NY´s närmaste chef.
NY´s chef ringer mig nätskommande morgon, och försöker släta över det hela med prata om att dom inte kan/får agera polis mm, men måste till slut medge att det är mycket dåligt av NY att inte återkomma på något vis till mig.
Man skulle tro att det nu borde komma ett livstecken från NY, men inte då.

Jag skickar åter ett mejl till NY, daterat 25/2 17:05
"Det är med stor besvikelse man märker att ni totalt struntar i hur det blir med flytten för Dottern och Sonen.
Jag har försökt redogöra för dig, och då indirekt även NN om ni nu har den kommunikationen sinsemellan, hur saker och ting har utvecklat sig efter mötet vi hade hos er 11/2...
Du har fått en beskrivning utav sms jag fått. Du har fått beskrivning utav vad som blev sagt när Dottern var hem till mig.
Jag har skickat ett mejl till dig där jag uttryckt min besvikelse, samt även direkt till socialchefen.
Han ringde mig samma dag han fick mejlet, och ansåg detta vara dåligt behandlat av er om det jag påstod stämde.
Samma sak sa er närmaste chef när hon ringde upp mig dagen efter....

Trots detta så är det bara tyst agerande från er sida...
Mina misstankar om att ni tyvärr inte innehar kompetensen för era positioner har blivit smärtsamt bekräftade.
Jag sa till dig när jag bokade mötet, att det dels handlade om att få Exet att förstå hur saker och ting ska gå till. Hon har ju nu efteråt flera gånger bevisat att hon totalt struntar i vad jag har att säga om saker och ting. Sen handlade det om att tillsammans se på olika möjligheter till en lösning...
I min enfald trodde jag att det fanns en gnutta möjlighet att via er få hjälp och råd. Men det verkar ni fly illa fort från, så tolkar jag i alla fall den massiva tystnad som är från er.
Inte ens ett samtal eller ett förklarande mejl om varför ni inte agerar, inte ens en jävla ursäkt har ni kunnat kosta på er trots att två chefer inom kommunen anser att ert agerande är godkänt att kritisera!

Ni får ta detta hur ni vill, ärligt talat så kvittar det mig om det på något vis sårar er. Det kan den bistra verkligheten göra ibland...
Jag håller er delvis ansvariga till att mitt umgänge med barnen drastiskt kommer att försämras. Det handlar inte om någon efterkonstruktion för att jag är bitter, utan det handlar om kalla fakta.
Hade ni kommit med råd, hjälp eller tips om vad jag kunde göra, om jag kunde ha vänt mig någonstans för att få annan hjälp, eller om ni bara vid mötet hade kunnat redogöra för de regler som gäller vid sådana här tillfällen, så hade barnens möjligheter att kunna ha en fungerande relation med både sin mor och far kanske löst sig.
Men er undfallenhet har enbart sett till att Exet nu har kunnat resa till (orten) med barnen.
Enligt det sista jag pratade med henne, så ville tydligen inte barnen komma till mig alls under påsken, där dom skulle varit hos mig under påskhelgen.
Nuvarande sportlov är det också meningen enligt avtalet att dom skulle varit hos mig, men dom är nu 100 mil bort och tittar på en ny skola och ett nytt boende.
Detta är hämtat från det Dottern skriver på (internetsida). Verkar det som att minsta möjligheten till att kunna vara delaktig i en annan lösning än en flytt upp dit är möjlig?:
"Och idag ska jag kolla på den nya skolan"
"ska snart hem till (orten) & äta"

Eftersom det inte funnits en vilja från er, och indirekt då Kommunen som ni representerar, så lär detta inte vara det sista jag säger i detta ärende. Detta bör vara sista gången som ni är med och försämrar en relation mellan föräldrar och barn, och sista gången ni faller undan det faktiska ansvar som vilar på er.
Det är personer med behov av hjälp som söker sig till er, och ni har med all tydlighet visat att ni inte besitter viljan, kompetensen eller modet att bistå med rätt hjälp på rätt sätt.

Trots flera påpekanden från min sida att jag anser att barnen påverkas ohyggligt av deras mor, och att detta har till effekt att deras relation till mig skadas, så möts man av tystnad.
Trots att detta vid flera tillfällen är så grymt uppenbart, så möts man av tystnad.
Nu, när en flytt är i praktiken klar, så möts man av tystnad....
Ni hörde själva Exet säga att "barnen har ett så stort behov av mig, så dom kan inte vara från mig mer än några dagar.." men kopplar inte ihop detta med det jag påstår om hennes negativa inverkan på deras psyken. Hon hindrar dom från att vara självständiga individer, utan vill att dom ska vara beroende av henne, och endast henne...
Detta har jag påpekat, och det är enligt mitt synsätt ett bevisat faktum. Men möts av tystnad...

Det jag kan lova er, att ni kommer inte mötas av tystnad från min sida..."

Till min stora förvåning, så kom det faktiskt svar idag 26/2:
Hej!

Jag har mottagit dina mejl och vill endast förtydliga att det besked som du också fick från (hans chef) fortsatt gäller:
- Att den policy som gäller för samarbetssamtal innebär att vi inte kommunicerar sakfrågor med parterna enskilt mellan samtalstillfällena. Den kontakt vi tillåter är endast av praktisk natur, exvis ombokning av tider etc.
- Att samarbetssamtal är helt frivilliga och de är en möjlighet för parterna att samtalsvägen försöka undvika rättstvister. Om parterna inte kan nå enighet har kommunen inget mandat att agera i någon parts intresse.

Det besked du fått av oss är det är du själv som måste agera om du vill få vårdnadsfrågan prövad. Vårdnadsfrågor prövas likväl som umgänges- och boendefrågor av tingsrätten.
Med vänliga hälsningar
NY"

Naturligtvis har jag svarat honom på detta idag 26/2:
"Ärligt talat, så kvittar det vilka efterkonstruktioner som kommer nu....
Bara det att jag inte fått någon som helst respons på tre tidigare mejl, räcker faktiskt för att detta ska anses mycket dåligt skött..
Det är omöjligt att läsa de tidigare mejlen, och inte inse att den som skrivit detta vill ha någon form av hjälp eller råd. Även om du skulle ha skickat detta vi-kan-inte-hjälpa-dig-mejl för 14-15 dagar sedan när jag skickade till dig första gången så skulle det i alla fall ha rett ut frågetecken.

Sen, att ingen reaktion sker på att jag som far anser att barnens mor mentalt påverkar barnen på ett manipulerande och hemskt sätt, är än värre.
Man undrar vad som krävs för att ni alls ska reagera? Att dom är sönderslagna eller redan inlagda på psyk?
Borde dock vara bättre med en reaktion innan dom hamnar där, men det är bara som jag ser saken...
Ni har fått detta förklarat för er via mejl, men även under samtalet. Ni fick det även bekräftat av Exet under samtalet, då hon sa att "barnen har ett så stort behov av mig så dom kan inte vara från mig mer än några dagar"....
Detta är tyvärr heller ingen nyhet, utan jag påtalade detta för NY redan för fem år sedan. Inget hände då heller, mer än en boendeutredning som i mina ögon var allt annat än korrekt. Jag har den ursprungliga filen efter denna utredning kvar, i vilken jag kan påpeka ett stort antal fel i både fakta och händelser förutom de tydliga tolkningsfel som finns däri..

Jag kan peka på fler saker som enligt mig är illa skött, men naturligtvis är er undfallenhet att undersöka barnens tillstånd närmare, det absolut värsta...
Eller har ni ingen skyldighet att värna om barnen?
OM ni har en skyldighet till detta, hur ska ni i så fall kunna agera korrekt när barnen snart befinner sig nästan 100 mil härifrån, i en annan kommun?

Man kan tolka ert agerande på flera sätt, men jag har mycket svårt att tro att det är skött på ett korrekt och riktigt vis.
Är så fallet, så är det väl mer Kommunen som ska ställas ansvariga.."

Där är vi nu....
Det är enbart vissa justeringar i de olika mejlen, för jag vill inte få på pälsen att det handlar om förtal eller liknande. Vare sig från kommunen eller Exet..
Jag tar gärna emot kommentarer på detta, och även om någon har synpunkter på om jag agerat/skrivit/reagerat fel. Jag är ju minst sagt partisk...

6 kommentarer:

  1. Usch, jag vet vilket segt och omänskligt maskineri vi har hos samtliga socialtjänster. Paragrafer väger tyngre än vad människor känner. Så enkelt är det. Ingen vågar eller vill ta ansvar för att hjälpa någon. Nedbrytandet av mänskliga värderingar och omtanke har varit ett extremt lyckat projekt i detta land. Ansvarsfriskrivning likaså.

    Skickar tankar om lycka, det vänder snart. Behåll ditt lugn är det enda tips jag kan komma med, som varit i liknande sits. Det vänder alltid till din fördel till slut. Jag lovar.

    SvaraRadera
  2. Tack anonym....
    Lugnet behålls, att rusa och rasa hjälper inte alls.
    Frågan är, hur länge måsta man vänta tills det vänder? Vet att det inte finns ett svar på det, men rsken är att det vänder för sent...

    Paragrafryttarna inom denna kommunen ska inte komma undan så lätt. Flatheten, inkompetensen och oviljan måste lyftas fram innan det händer fler än värre tragedier än de vi sett de senaste åren pga att ingen av de som skulle ha ingripit gjorde något.
    Funderar på mitt nästa steg nu, men käner mig sliten efter allt som varit.

    Någon som har tips/uppslag på hur jag kan röra om i grytan så är det bara att skriva här eller mejla mig...

    SvaraRadera
  3. Tror det gör varken till eller från att röra om i den soppan. Det sliter bara ut din energi, som behövs på andra ställen. Varken paragrafer eller de som följer dom har användbara öron.

    Jag vet inget om din och x's relation annat än att den inte fungerar.
    Har ni några gemensamma värderingar?
    Barnets välmående etc? Fråga x vad hon gör för att uppfylla sina värderingar. Jag vet att frågor löser mer än att berätta sin syn på saker o ting. Rätt ställda frågor gör att hon kan se att hennes agerande inte står i linje med hennes värderingar och mål: Barnets välmående. T.ex: Hur vet hon att det bästa för hennes barn är att inte träffa sin far? Hur vet hon att det bästa för hennes barn är att prata skit om barnets far? (Är x's eget förhållande till sin far trasigt månne?)
    Detta var grovt förenklat men det enda tips jag har utan att veta så mycket om er...

    Ett tips är dock att söka en riktig beteendevetare istället för socialstyrelsens misslyckade & havererade kvasi-psykologer (Jag tror det är något slag inkompetensprov som måste avläggas innan man accepteras i den organisationen...).

    Nåväl, du vet bättre än jag om vad som behövs.. Det måste vara skönt ändå att slippa bo med x, som verkar vara både oslug och otrevlig.

    Spara kraften!

    SvaraRadera
  4. Hennes far är död sen drygt tio år tillbaka, han söp ihjäl sig helt enkelt.
    Inte ens det fick henne att söka hjälp tyvärr...

    Vi har få gemensamma värderingar, och skiljer oss grovt vad det gäller vad som krävs för barnens bästa. Allt det som var hennes argument i boendeutredningen är sju resor värre nu. Barnen har få kompisar och de dom har är inte "kvar" som kompisar länge, svårigheter i skolan, mobbing, svårigheter med de sociala kontakterna... Allt är mycket sämre nu, och då vet jag nog inte ens hälften av allt som sker.

    Att gå en runda i tingsrätten, där barnen utan tvekan skulle säga att dom vill bo hos mamman, är helt frankt ingen idé. Även utan att sas ha barnen mot mig så är ju mina chanser runt 10%...

    Min personliga åsikt, är att hon har någon form av psykisk sjukdom som gör att hon är oförmögen att se sina egna fel och brister. Hon ser till sig själv först, har alltid gjort. Innan vi träffades så hade hon gått till psykolog (säkert 20-22 år sedan nu) men de hade fel. Vad dom sa har hon aldrig nämnt för mig, så det var nog inte en bra "dom". Hon vägrar att gå till någon igen, har bett henne många gånger.

    Kraft och energi har jag, och kommer att få mer eftersom jag inte kommer kunna träffa barnen mer än en helg varannan/var tredje månad....
    Så sjukt trött på inkompetenta paragrafryttare. Kan jag få dom att iaf börja sköta sitt jobb, och ge liiite mer än vad som är normalt, så är jag nöjd....

    SvaraRadera
  5. Du ska läsa: http://www.politiken.biz/systemfel_i_landet_lagom.html

    Vet inte vad man ska säga längre, det är sjukt vad svårt det ska vara ibland.

    SvaraRadera
  6. Henrik: Tack för tipset... Mår illa av sånt här. Att det är onda människor, men så genomonda...fy fan..

    SvaraRadera